Min släkt är full med hjältar

Imorse när jag vaknade kom det en känsla som jag inte haft på ett bra jäkla tag. Jag ville hem, jag vill hem. London äventyret är klart för min del just nu. Endast 35 dagar återstår sen 19 dagar i augusti, men det känns som jag vill hem. Hem till allting där hemma. Hem och flytta ihop mina saker till Alforsgatan, hem till gården och fixa i ordning i trädgården. Åka ner till sjön och bada, åka ut med båten eller ta surfbrädan och paddla ut. Jäsa på Bajsön med alla mina. Hem och vara sådär impulsiv som man inte kan vara här borta. Jag får stå ut, som jag gjort tidigare. London är bra gött, men just nu känns hemma som stället för mig. Eskilstuna och Sundby ligger mig varmt om hjärtat. Iallafall när man får det i lagom doser, som en vecka eller två sen räcker det.
Jag måste verkligen ta tag i mitt liv när jag kommer hem. Jag har börjat fundera på vad jag ska läsa vidare till i vår om jag känner för det. Jag vill hem och jobba med mina brukare, och känna mig sådär hemma som jag gör på mitt jobb på gruppboendet, om personal dock inte som brukare fast folk kan tycka jag är lite halvsepe. Jag vill inte leva på mina föräldrar så jag måste skaffa jobb. Det löser sig, det gör det alltid.


Idag, tisdag. Städdagen fortsätter då mitt rum måste dammsugas, och vad heter det?? Tvätta golvet?? Nej. Torka golvet, så var det ja. Igår hade vi en väldigt bra dag, de där heta byggarbetarna jobbade, eller de var på rast när jag gick förbi. Sen jobbade även det oerhört snygga David på simningen. Jösses mig, ni skulle bara se.

24 juli, finner ni mig på Balsta innan jobbet, Stina är du på?? Vi ska kolla på baseball tror jag det är, ja som typ brännboll. Jag har lovat nu så häng med vettja fröken.
Frida min vän, du är en av de mesigaste mesarna men jag älskar dig för det.

Yours sincerely/ E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0