Underskattat
Detta med att underskatta saker ar val lite av min grej.
Jag tror alltid att jag har grymt hog smart troskel, men neheda.
Imorse kl 8.30 vinkade jag av familjen som akte ivag pa semester
och da grat jag floder. Jag kommer tillbaka i augusti, men jag grat
som jag aldrig gratit forr. Kan vara for att ordet hejda var inblandat
nar jag hor det ordet sa vander det sig i magen.
Sen ar aven en visdomstand pa vag ut, sjalvklart sahar sista helgen
i London. Sa jag knaprat ibuprofen och forsoker sova men det varker i
hela vanstra sidan pa skallen. Gahh, det gor ont.
Om nagra timmar ska jag ta bussen till Vicks, blir en av de sista gangerna
sen drar vi vidare mot Kensington high street och Wagamama.
Antingen blir det bio efter eller sa blir det en utgang.
Vi far la se, det blir ingen alkohol iallafall. Da hamnar val jag pa akuten.
Nej tack.
Tre dagar, tva dagar, en dag, hemma. Just nu nar det ar tomt i huset lantar jag.
Nu vill jag hem ett tag, och krama om mina allt. Jobba och flytta.
Det dar med packningen stamde, laskigt nog. Klarar mig utan overvikt.
Hur jag an gor kommer jag inte fa overvikt, stort..
Nu, kamomillte och glass. Smartan ska bort.
Yours sincerely. E x
